22nd Jul, 2010

Om Trestaden i Svenskadagbladet-Reseguide

De polska städerna Gdansk, Sopot och Gdynia hänger ihop som pärlor i ett pärlband och förenas av en lång vit strand. Det skiljs åt av få kilometrar och därför kallas denna trio på polska för Trojmiasto, eller Trestaden på svenska.

– Jag bor i Gdansk, jobbar i Sopot och shoppar i Gdynia.

HOTELL I GDANSK  – boka online

Så sammanfattar fransmannen Marc Petit sitt liv i Trestaden. Han är gift med polska Maria och har bott här i ett par år. Tillsammans driver de den populära restaurangen Cyrano & Roxane i Sopot.

– I början förstod jag inte hur nära städerna låg, och hur folk smidigt åkte fram och tillbaka. Även om städerna smälter samman tycks de infödda stadsborna oerhört lojala och stolta över just sin stad.

Lilla Sopot ligger mittemellan storstäderna Gdansk och Gdynia och påminner om en liten fransk sommarstad. De tornprydda husen är genomgående Jugend, alla med små snirkliga detaljer så typiska för Art Nouveau. Det som byggs nytt måste smälta in i stadsbilden och faktiskt är flera av husen nybyggda.


För cirka 100 år sedan var Sopot ett slags Östersjöns Monte Carlo med flotta hotell, stort kasino liksom ett kurbad. Stranden och den intilliggande gröna parken utgör fortfarande huvudtemat. Efter andra världskriget placerades musik- och konsthögskolan här och bidrog till att många konstnärer, musiker och författare flyttade hit. Med dem blomstrade nattlivet och Sopot fortsatte att vara fest- och semesterstad även under kommunismen. Det var här de polska turisterna lapade sol när det var svårt att ta sig utanför järnridån.

Den gamla glansen från kurortstiden skiner nu än en gång i Sopot. De gamla husen är renoverade och stranden är fullpackad med solande och badande besökare. Warszawa-borna flyr gärna hettan i huvudstaden och bokar upp de flesta av Sopots hotell och pensionat. Därifrån gör de utflykter till Gdansk för kulturell spis och till Gdynia för shopping, och jazzkonserter.

Det är svårt att säga var på stranden en stad slutar och nästa tar vid. På motorvägen intill står små skyltar som informerar när man passerat en gräns. Hela sträckan är cirka två mil lång.

Zimon Kolasa bor i Gdansk men har tatueringsstudion Maorys i Sopot. Han menar att det är fler barnfamiljer och unga turister i Sopot och att de äldre föredrar Gdansk. Han gör även skillnade på sommar- och höstturister.

HOTELL I SOPOT  – boka online

– De på sommaren vill ha sol, bad och fest medan de på hösten söker kultur och romantik. Det blir en helt annan stämning här på hösten, säger han. Det är väldigt vackert.

Monte Cassino är Sopots nästan två kilometer långa krogtäta gågata, som sträcker sig från den gröna bokskogen med sin utomhusopera till den långa träpiren. Uteserveringarna är fullsatta och det är avsevärt lugnare att ta en av de små sidogatorna ner till stranden. Varje liten slingrande gata är kantad med små palatsliknande hus med verandor och trädgårdar.

Pendeltågstationen ligger strax bakom Kinski. Det tar inte ens en kvart att ta sig till Gdansk, som är den största och äldsta av de tre städerna. En tusenårig Hansastad med många ärr i den gotiska arkitekturen, spår efter en dramatisk och blodig historia. Det var här andra världskriget startade och det var också härifrån järnridån började krackelera för att slutligen brista. När tåget närmar sig centralstationen är kontrasterna mot lilla gröna Sopot tydliga. Gdansk är en storstad. Båtvarvet där elektrikern Lech Walesa blev fackföreningen Solidaritets frontfigur och så småningom Polens president skymtar som en bakgrundskuliss.

Huvudgatan i gamla stan heter Dluga, Långa gatan, och är mycket riktigt lång och ståtlig, med fantastiska byggnader från Hansa-tiden. I ett av fönstren spelas pjäsen Romeo och Julia. Den så kallade Teatr w Oknie, Teatern i fönstret, är ett av många arrangemang under Shakespearefestivalen som pågår varje år i augusti. Jerzy Limon, professor i engelska och teatervetenskap, är den som har hand om evenemanget.

– Gdansk har alltid varit en öppen stad, med judar, tyskar och polacker sida vid sida. Staden har en fantastisk kulturell historia. Kommunisterna försökte ta död på det, men nu har vi åter många festivaler, teatrar och olika kulturella evenemang, säger han.

Alldeles nära ligger den mindre Marjacka-gatan, kantad av silversmeder och kaféer. Trots folkvimlet råder en lågmäld stämning, kanske för att en kvartett på gatan spelar Chopin. På Kawiarnia Marjacka serveras den absolut godaste äppelkakan – kaneldoftande äppelskivor i frasig smördeg och maräng med vispgrädde och hasselnötter. Även cappucinon är perfekt. Det är svårt att förstå att här för bara några år sedan endast fanns te och polskt kaffe (en matsked bryggkaffe som man häller hett vatten över i ett glas).

Vi tar pendeltåget förbi Sopot och till Gdynia, Gdansk raka motsats. Numera är Gdynia mest känd för sin hamn, sin långa shoppinggata och sina jazzklubbar. Massiv kommunistisk arkitektur med långa gator. Trots gråheten är det något särskilt med atmosfären från folkrepublikens tid. De tomma gatorna ger ett nästan kusligt intryck och Gdynia är häftigt på något udda sätt, med många bra musikklubbar och restauranger. Förutom jazz finns här några av landets bästa rave-klubbar. Bland kedjor som Vero Moda och H&M kan man hitta små polska butiker med annorlunda skor och kläder. Vid piren trängs segelbåtar och söndagsflanörer, många äter nyfångad rökt fisk och dricker iskall öl till. På bänkarna värmer sig människor i den heta solen.

Promenaden till Sopot tar dryga två timmar längst stranden. Vattnet skimrar ibland grönt och sanden är finkornig och vit. Bland de små stenarna i strandbrynet sägs det finnas bärnsten. Måsarnas skrik blandas med vågornas återkommande slag. I fjärran syns den långa piren i Sopot, ännu längre bort skymtar Gdanskvarvet.

http://www.svd.se/resor/nyheter/kustnara_4987933.svd Magdalena Mecweld

Comments are closed.

Categories